UNDERBART

Nu är jag hemma från en underbar vecka med Mamma i Turkiet! Bodde på ett 5 stjärnigt hotell med All inclusive med en bufé som hette duga (och gjort att jag gårr upp 3 kilo.. helt klart värt det!) en svalkande pool och 44 grader i skuggan. Att komma hem till detta regn var ju inte direkt det roligaste kan jag ju säga.. Ska lägga upp lite fler bilder senare men nu ska jag krypa ner i sängen med en kopp te och en bra film.

SVÅRT OCH JOBBIGT

Jag har väldigt dåligt spyke nu, väldigt lätt sårbar och det går inte alls att hålla någon mask. Det räcker med att jag hör Ricks namn eller ser ett foto på honom. Det går inte, jag bryter ihop totalt. Jag ingen energi att göra saker eller att träffa folk, dagarna går och jag får inget gjort. På torsdag åker jag och mamma till Turkiet och kanske du kan jag få andas ut för första gången och inte bry mig om allt runt omkring som måste göras. Jag tror både mamma och jag behöver det, fast man egentligen inte vill. Det är svåra och tunga dagar nu och jag känner att jag orkar inte hålla skenet uppe..

TACK.. FÖR ALLT

Lite utav alla fina blommor vi har fått.

Jag ville bara tacka alla som har funnit för mig och min familj. Som skickat blommor och kort med fina och varma ord, som kommit hit med mat eller suttit och tröstat oss. Som bara hållt oss sällskap eller gett en kram. Alla som har skrivit till mig på Facebook, skickat sms och ringt, alla som har kommit fram och gett mig en kram och visat att de sörjer med en.

Det betyder så otroligt mycket för mig.

Men en sak som jag har lärt mig är att det inte behövs ord, för det finns inga som räcker till, som kan få Rick tillbaka eller ersätta det som hänt. Jag tror det är många som inte vågat gå fram till mig eftersom de inte vet vad de ska säga, och jag ville bara säga att det är okej,

det behövs inte sägas något.

 Jag vill bara att ni ska veta hur tacksam jag är för allt ni har gjort för mig och min familj, det värmer. Ingen nämnd och ingen glömd 

Tack ♥  



NÄR ORDEN INTE RÄCKER TILL

Det blir jobbigare för varje dag som går. I början trodde jag att jag var stark men jag inser nu att jag bar en mask för mig själv och omvärlden. Blockerat allt vad kallas kännslor och låst in mig i en bubbla där allt är bra. Men den bubblan börjar försvinna och vardagen börjar bli allt svårare. Jag saknar dig så troligt mycket och vetskapen om att jag inte kommer kunna träffa dig tar kål på mig.