Jag har väldigt dåligt spyke nu, väldigt lätt sårbar och det går inte alls att hålla någon mask. Det räcker med att jag hör Ricks namn eller ser ett foto på honom. Det går inte, jag bryter ihop totalt. Jag ingen energi att göra saker eller att träffa folk, dagarna går och jag får inget gjort. På torsdag åker jag och mamma till Turkiet och kanske du kan jag få andas ut för första gången och inte bry mig om allt runt omkring som måste göras. Jag tror både mamma och jag behöver det, fast man egentligen inte vill. Det är svåra och tunga dagar nu och jag känner att jag orkar inte hålla skenet uppe..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar