tisdag 17 juli 2012


Nu har du äntligen fått ro. Jag hoppas begravningen blev som du tänkt dig, jag tycker den blev otroligt fin och gav dig ett värdigt avslut. Jag fick hålla din hand en sista gång och pussa din panna, ge dig en kram och sjunga en sista gång för dig. Det kändes bra att få ett avslut även om det var det var otroligt jobbigt. Du är verkligen saknad av så många, vilket visar hur många det var som älskade dig Rick och fortfarande gör. Jag kommer nog aldrig riktigt acceptera att du aldrig kommer komma tillbaka. Men jag får nöja mig med att du alltid kommer följa med i mitt hjärta, att du alltid finns inom mig ♥ 

Inga kommentarer: